Ett år sedan.....

Tänk att det har gått ett helt år sedan pappa somnade in...med sin hand i min hand. Min fantastiska pappa som blev drygt 102 år. Jag saknar honom så.

Jag åkte till graven och tände ljus och lämnade lite blommor till honom och mamma.

Ni fattas mig.

 Sen åkte jag och köpte lite tulpaner och årets Pelargon.

Sen blev det en stund med tända ljus, eftertanke och i bakgrunden ljudet av en spinnande katt.

Snart ett år sedan jag skrev något här...

Och mycket har hänt...jag tänkte ett tag börja om med ny blogg...men ändrar bara lite...ny header och nytt namn. Kommer ändra lite mer i högerkanten vartefter...

 Efter en tids sjukdom somnade min fina pappa in i slutet på mars. Strax innan solen gick ner tog han de sista andetagen...med sin hand i min hand.

 Du fattas mig...kära lilla pappa.

 Våren och sommaren har varit tung och jobbig, med allt vad det innebär när en nära anhörig går bort.

 Begravning...som blev väldigt ljus och fin...men ändå jobbig, så klart.

 Men nu vilar de här tillsammans...mamma & pappa.

 Sen försäljning av huset, med allt vad det innebar. Kontakt med mäklare, bank, tömma, dela och städa. Jag har varit så trött och slut efteråt.

 Men för en månad sedan gjorde jag och dottern en riktig drömresa till Mauritius! Helt fantastiskt! Det var verkligen avkoppling, precis vad vi behövde båda två.

 Och nu börjar vi dessutom om med ett fritidsboende norrut. Vi säljer Österlen och drar oss upp till Hälsingland, mannens hemtrakter.

 Ett helt vanligt litet rött hus i ett fritidshusområde. Men med den skillnaden att resan bara tar drygt två timmar. Vi kan alltså utnyttja det även över en helg.

 Bara en liten kort promenad så är man nere vid havet.

 Helt fantastiskt!

 Tänk att koppla hundarna och ta en tidig promenad ner till havet, och se solen stiga upp över trädtopparna och spegla sig i vattnet.

 En helt annan kust än Österlen...men inte mindre vacker för det...bara vacker på ett annat sätt.

Och utanför fönstret håller fåglarna till. Jag känner att jag kommer att trivas där uppe i Jonskär...Jungfrukusten...Hälsingland!

Min fina pappa....och julkänslan som inte infinner sig!

 Min fina pappa...som fyllde 102 år i november. 

I går var vi till doktorn med honom, mannen och jag. Pappa har blivit ganska vinglig senaste året, så jag behöver numera ha hjälp med honom när vi ska iväg på äventyr. Men trots den höga åldern så var det mesta bra med honom. Så skönt!

 Men någon julkänsla får jag inte...hur jag än bär mig åt.

 Inte ens den julklädda fåtöljen kan få mig att känna att det snart är jul.

Men det kanske beror på att jag ska jobba både den 23 och 24 december (natt). Men fira jul det måste man ju ändå. Det blir några timmars sömn när jag kommer hem, sen packar vi bilen full med mat (som jag ännu inte har gjort) och åker över till pappa.

Men jag är ledig hela veckan innan jul, julkänslan kanske kommer över mig då...hoppas på det.

Hemma hos pappa

Där blommar körsbärsträdet för fullt.

Det är så vackert.

Det kommer från min mormors körsbärsträd. Körsbärsträd har ju en förmåga att sticka upp lite var stans :)  Nu har vi grävt upp en planta som vi ska ta ner till Österlen. Hoppas att den klarar sig.

 Maken klippte gräsmattan hemma hos pappa, och pappa och jag tittade på. Precis som det ska vara. Fina, fina lilla pappa...som är 101 år!!!!!! Det kan man väl inte tro?

 Även plommonträdet...

 Och äppelträdet står i blom. 

Pappa tyckte att det behövde rensas lite ogräs mellan plattorna på gången. Jag kanske kan försöka lite i veckan sa han. Jag försökte på alla sätt och vis övertala honom att låta bli. Vi gör det nästa helg...sa jag. Hoppas verkligen att han låtit bli. Men man vet aldrig. Förra året var han ute och jobbade i trädgården, men åren tar ut sin rätt. Han är lite yr och vinglig nu för tiden. Vi ska åka dit i helgen...då får vi se ;)

Ledig vecka....

 Utan så mycket ledighet ;o)

 

 Förra veckan var det ju läkarbesök med pappa. Sen lämnade jag ju in hörapparaten. Och kan ni tänka er, i söndags när jag hälsade på pappa och provade, så säger han -Jamen nu hör jag ju vad du säger! Hurra, sa jag :o)

 I helgen fick jag fart på maken. Det blev äntligen ommålat i sovrummet. Både tak, väggar och golvlister. De som bodde här tidigare var inte så händiga. Kluddade lite här och där.

 Och själv försökte jag mig på att måla lite "shabby chic". Blev hyfsat, tycker jag. Pallen har min pappa gjort, den var ursprungligen i furu.

 

 Samma här, en söt liten hylla som pappa så klart har gjort.

 Jag är riktigt nöjd med mig själv. Och sovrummet är så fint, så fint. Nya lampor, överkast och kuddar. Men det får ni se en annan gång.

 Inspiration till allt målande från boken "Inred lantligt, ute och inne" och alla fina bloggar om inredning som jag brukar besöka, och som finns i min blogglista. Ta åt er alla duktiga inredare.

 Den här veckan har varit helt fullspäckad, jag vet knappt vad det är för dag. I måndags var det tandläkarbesök. I tisdags var jag med sonen och yngsta barnbarnet Elvis på sjukhuset. Och i går var jag på utbildning på jobbet, för övrigt samma sjukhus.

Men i dag blir det roligheter, ska ta med mig Havanna och hälsa på en vän som också har hund. Vi ska promenera med våra hundar i det lite kyliga vårvädret. Och i morgon hoppas jag att jag är helt ledig för sen blir det jobb hela helgen...igen. Så fort en långledighet kan gå.

Och här sitter Elvis, som jag är farmor till, och målar med Målarverkstan på Astrid Lindgrens sjukhus. I väntan på att få åka hem efter den sedvanliga botoxinjektionen som dock måste göras i narkos.

Och i rättvisans namn så måste ju "Grabbarna bus" Hockeykillarna som jag är mormor till, få vara med också. Duktiga killar.

Vill du se mer av mina barnbarn så titta HÄR i min förra blogg.

Vilken helg

Det började med inbrott och slutade med hockey.

Natten mellan fredag och lördag vaknade jag av att telefonen ringde. Det var nattpatrullen som ringde från min pappa. Han hade larmat dem, han hade haft inbrott. Vi kastade oss i bilen och åkte över. Polisen var redan där, nattpatrullen hade ringt efter dem. Köksfönstret var krossat och de hade klivit in på köksbordet och rivit ner en massa. Det var krossat glas och blod på både bordet och golvet. Men nattpatrullen och polisen hade lugnat pappa så han var sitt vanliga lugna trygga jag, när vi kom. Men de hade alltså varit ända inne hos honom, gått förbi sovrummet där han låg. Men som den lugna trygga 100-åriga person han är...så kliver han upp ur sängen, tänder lampan, greppar käppen och ropar HALLÅ! Och de lägger benen på ryggen, slänger ifrån sig en väska på golvet och hoppar ut genom fönstret.

Polisen tog fingeravtryck, dna och fotade...de hade även en hundförare ute med spårhund, hunden spårade länge men fick till slut ge upp. De hade antagligen en bil stående, eller blev hämtade av någon annan. 

Sen städade vi, maken och jag, sopade glas och skurade golv. Och sen fikade vi med pappa mitt i natten. Maken åkte hem men jag stannade kvar, försökte sova på pappas soffa. Men låg bara och lyssnade efter ljud...var ganska uppjagad och rädd. Blev ingen sömn den natten. 

I dag har vi varit där igen...så klart! Pappa hade trots allt sovit gott hela natten...och jag med, konstigt nog. I morgon blir det till att kontakta försäkringsbolag och glasmästare...fönstret är tillfälligt hoplappat och tejpat av ett vaktbolag som kom i går och fixade med det.

Och nu har helgen avslutats på ett betydligt bättre sätt. Varit på hockey och tittat på duktiga barnbarn.

 Oliver står i mål. Stolt mormor är jag.

 Duktig kille.

De vann sin match.

 Sen var det Williams tur...äldsta barnbarnet. Och storebror till Oliver.

 Lika duktig han.

Blev vinst här också.

Målvakten.  

Elvis...som jag är farmor till...var och hejade på kusinerna.

Lillebror Milton....mer intresserade av mobilen än att titta på storebrödernas hockeyspel ;o)

Ja...det var en händelserik helg...känner mig helt slut. Och nu har jag fem nattpass framför mig.

Det är inte lätt att vara människa...skrev Strindberg ;o)