Jag blir så trött.....

 Lite bilder från min lilla bakgård. Där jag hade tänkt tillbringa en del av min lediga tid den här veckan.

I stället får vi ett telefonsamtal sent i måndags kväll, strax före tolvsnåret.

Det var nattpatrullen som ringde ifrån min pappa. Han hade larmat dem. När de kom till pappa hade han haft inbrott. Det är andra gången nu. Tack och lov har de inte skadat pappa, men däremot krossat ett fönster för att ta sig in, rivit ut lådor och skåp.  Men inte hittat något. Så det hela känns så onödigt. Pappa har varken guld eller pengar hemma.

Så det var bara att dra på sig kläder och kasta sig iväg med bilen mitt i natten. Polisen var redan där, dem hade nattpatrullen larmat. De hade även hundförare ute, men hunden fick inte upp något spår. De hade nog parkerat en bil utanför.

Sen stannade jag kvar hos pappa. Skulle sova på soffan, men med ett krossat fönster kände jag mig inte vidare trygg. Satt vaken och lyssnade (inte för att jag trodde att de skulle komma tillbaka) ända tills det började ljusna ute. Då först lade jag mig ner och småslumrade lite. 

Senare under dagen kom det tekniker från polisen och letade spår och fingeravtryck. Och när de var färdiga var det bara att börja städa. Vet ni hur mycket glas det blir av ett krossat fönster, MASSOR! Jag sopade, dammsög och våttorkade många, många gånger.

Och nu känns det bara så jobbigt, otryggt, ledsamt. Någon/några har rumsterat runt i pappas hus när han ligger och sover. Man blir så arg och ledsen. Och jag kan ju inte låta bli att tänka på vad som hänt om pappa vaknat och kommit ur sängen innan de hann därifrån. Hemska tanke!!!!

 

 Tänk om man vore en katt i stället, så skönt. Då kunde man göra som Melvin....

 Bara ligga under Kattmyntan och lukta.....

Och drömma sig bort....

Vilken helg

Det började med inbrott och slutade med hockey.

Natten mellan fredag och lördag vaknade jag av att telefonen ringde. Det var nattpatrullen som ringde från min pappa. Han hade larmat dem, han hade haft inbrott. Vi kastade oss i bilen och åkte över. Polisen var redan där, nattpatrullen hade ringt efter dem. Köksfönstret var krossat och de hade klivit in på köksbordet och rivit ner en massa. Det var krossat glas och blod på både bordet och golvet. Men nattpatrullen och polisen hade lugnat pappa så han var sitt vanliga lugna trygga jag, när vi kom. Men de hade alltså varit ända inne hos honom, gått förbi sovrummet där han låg. Men som den lugna trygga 100-åriga person han är...så kliver han upp ur sängen, tänder lampan, greppar käppen och ropar HALLÅ! Och de lägger benen på ryggen, slänger ifrån sig en väska på golvet och hoppar ut genom fönstret.

Polisen tog fingeravtryck, dna och fotade...de hade även en hundförare ute med spårhund, hunden spårade länge men fick till slut ge upp. De hade antagligen en bil stående, eller blev hämtade av någon annan. 

Sen städade vi, maken och jag, sopade glas och skurade golv. Och sen fikade vi med pappa mitt i natten. Maken åkte hem men jag stannade kvar, försökte sova på pappas soffa. Men låg bara och lyssnade efter ljud...var ganska uppjagad och rädd. Blev ingen sömn den natten. 

I dag har vi varit där igen...så klart! Pappa hade trots allt sovit gott hela natten...och jag med, konstigt nog. I morgon blir det till att kontakta försäkringsbolag och glasmästare...fönstret är tillfälligt hoplappat och tejpat av ett vaktbolag som kom i går och fixade med det.

Och nu har helgen avslutats på ett betydligt bättre sätt. Varit på hockey och tittat på duktiga barnbarn.

 Oliver står i mål. Stolt mormor är jag.

 Duktig kille.

De vann sin match.

 Sen var det Williams tur...äldsta barnbarnet. Och storebror till Oliver.

 Lika duktig han.

Blev vinst här också.

Målvakten.  

Elvis...som jag är farmor till...var och hejade på kusinerna.

Lillebror Milton....mer intresserade av mobilen än att titta på storebrödernas hockeyspel ;o)

Ja...det var en händelserik helg...känner mig helt slut. Och nu har jag fem nattpass framför mig.

Det är inte lätt att vara människa...skrev Strindberg ;o)