Lite bilder från min lilla bakgård. Där jag hade tänkt tillbringa en del av min lediga tid den här veckan.
I stället får vi ett telefonsamtal sent i måndags kväll, strax före tolvsnåret.
Det var nattpatrullen som ringde ifrån min pappa. Han hade larmat dem. När de kom till pappa hade han haft inbrott. Det är andra gången nu. Tack och lov har de inte skadat pappa, men däremot krossat ett fönster för att ta sig in, rivit ut lådor och skåp. Men inte hittat något. Så det hela känns så onödigt. Pappa har varken guld eller pengar hemma.
Så det var bara att dra på sig kläder och kasta sig iväg med bilen mitt i natten. Polisen var redan där, dem hade nattpatrullen larmat. De hade även hundförare ute, men hunden fick inte upp något spår. De hade nog parkerat en bil utanför.
Sen stannade jag kvar hos pappa. Skulle sova på soffan, men med ett krossat fönster kände jag mig inte vidare trygg. Satt vaken och lyssnade (inte för att jag trodde att de skulle komma tillbaka) ända tills det började ljusna ute. Då först lade jag mig ner och småslumrade lite.
Senare under dagen kom det tekniker från polisen och letade spår och fingeravtryck. Och när de var färdiga var det bara att börja städa. Vet ni hur mycket glas det blir av ett krossat fönster, MASSOR! Jag sopade, dammsög och våttorkade många, många gånger.
Och nu känns det bara så jobbigt, otryggt, ledsamt. Någon/några har rumsterat runt i pappas hus när han ligger och sover. Man blir så arg och ledsen. Och jag kan ju inte låta bli att tänka på vad som hänt om pappa vaknat och kommit ur sängen innan de hann därifrån. Hemska tanke!!!!
Tänk om man vore en katt i stället, så skönt. Då kunde man göra som Melvin....
Och drömma sig bort....
Ja, det är väldigt upprörande och hemmet är ju den trygga famnen och när någon våldför sig på ens hem då raseras tryggheten. Dom som redan sitter inburade borde få bli städpatruller under bevakning.
SvaraRaderaNä, att vara katt är nog det ultimata!
Hoppas din pappa mår bra, efter omständigheterna. Äldre kan vara rätt bra på att ta det, ändå.
Agneta kram
Men neeej så trist..det är ju rent märkligt hur människor kan bete sig. Jag blir så ledsen..massor av jobb o osäkra känslor orsakar de ju dessutom.
SvaraRaderaVilken tur ändå att han har dig som ställer upp.
Min lilla mamma blev rånad när hon varit på banken för nån vecka sedan..du vet när någon står o tittar o väljer ut en person som tagit ut pengar..jag säger som du som tur är blev hon inte fysiskt skadat..men det tar ändå..så förskräckligt hårt.
Jag hoppas nu att du kan komma ner till kattnivå några stunder..
Underbart vackra bilder Nilla.Så fint du har det..du har känsla för det estetiska.
Kramilikram på dig från Anna
Jag hoppas innerligt att ni återhämtat er från chocken..kan tänka mig att man blir väldigt väldigt rädd och otrygg.
SvaraRaderaMånga varma kramar från mig <3
men fy vad obehagligt med inbrott för din pappa ,usch vilka idioter det finns...
SvaraRaderavad vackra blommor du visar å va gooo katten är kramen
Nej, fy så hemskt- förstår att det känns otryggt och ledsamt! Hoppas din pappa har hämtat sig och kan sova lugnt ändå.
SvaraRaderaNä, att vara katt vore inte så dumt, jag har alltid sagt att det skall jag bli i mitt nästa liv.
Men usch o fy!!Vilka vidriga människor det finns!Hoppas dom hittas i alla fall.. fast inte blir det bättre för det. Gjort är gjort! Det var väl tur att din pappa inte vaknade. Och vilken tur att han har dej. Förstår att du inte tordes sova. Hoppas han klarar det bra och inte blir allt för rädd.Stackars dej också som får ta allt jobb som blir.
SvaraRaderaHa nu en underbar semester på Österlen när ni åker dit!Massor av kramar!
Usch och fy! Blir så förbannad på sådant. För det värsta är inte arbetet som följer, eller det byte de eventuellt får med sig. Nej, det värsta är intrånget de gör på ens själ. Att inte ens få känna sig trygg i sitt eget hem. Känna oro, rädsla och bli misstänksam mot allt och alla. Känslan av att någon har gjort intrång i ens privatliv. Fy!
SvaraRaderaJag hoppas polisen får tag på de som gjorde det, att din pappa mår bra och vägrar låta detta förändra hans liv. Skönt att du fanns nära till hands.
Min man brukar säga att han i nästa liv vill bli en älskad katt för de vet verkligen hur livet sa levas. :)
Ta nu hand om dig.
Kram Lotta
Åhhh så jag lider med er , är ju sådant här man är så rädd ska hända . Många många kramar och du har rätt man skulle nog vara en Melvin istället .
SvaraRadera