Lite bilder från min lilla bakgård. Där jag hade tänkt tillbringa en del av min lediga tid den här veckan.
I stället får vi ett telefonsamtal sent i måndags kväll, strax före tolvsnåret.
Det var nattpatrullen som ringde ifrån min pappa. Han hade larmat dem. När de kom till pappa hade han haft inbrott. Det är andra gången nu. Tack och lov har de inte skadat pappa, men däremot krossat ett fönster för att ta sig in, rivit ut lådor och skåp. Men inte hittat något. Så det hela känns så onödigt. Pappa har varken guld eller pengar hemma.
Så det var bara att dra på sig kläder och kasta sig iväg med bilen mitt i natten. Polisen var redan där, dem hade nattpatrullen larmat. De hade även hundförare ute, men hunden fick inte upp något spår. De hade nog parkerat en bil utanför.
Sen stannade jag kvar hos pappa. Skulle sova på soffan, men med ett krossat fönster kände jag mig inte vidare trygg. Satt vaken och lyssnade (inte för att jag trodde att de skulle komma tillbaka) ända tills det började ljusna ute. Då först lade jag mig ner och småslumrade lite.
Senare under dagen kom det tekniker från polisen och letade spår och fingeravtryck. Och när de var färdiga var det bara att börja städa. Vet ni hur mycket glas det blir av ett krossat fönster, MASSOR! Jag sopade, dammsög och våttorkade många, många gånger.
Och nu känns det bara så jobbigt, otryggt, ledsamt. Någon/några har rumsterat runt i pappas hus när han ligger och sover. Man blir så arg och ledsen. Och jag kan ju inte låta bli att tänka på vad som hänt om pappa vaknat och kommit ur sängen innan de hann därifrån. Hemska tanke!!!!
Tänk om man vore en katt i stället, så skönt. Då kunde man göra som Melvin....
Bara ligga under Kattmyntan och lukta.....
Och drömma sig bort....